Här kommer första kapitlet av min andra bok Maries Drömmar.
Lite roliga namn:) Hihi!




Kapitel 1. Kampingen

Marie hoppade upp ur sängen och tog på sig sin morgonrock och gick ner i matsalen. Många satt och åt, Marie satte sig ner vid ett ensamt bord längst bort i matsalen. Hon bodde på ett barnhem. Marie tog en bit bröd från vagnen och tuggade. Den här dagen kändes speciell, det var som om något skulle hända henne.

-      Alla barn efter mig ropade Mrs. Black.

Marie åt upp det sista av brödet sen följde hon efter alla andra barn.

-      Idag ska vi åka och kampa, så jag vill att ni tar med det ni har här och sen ger vi oss av sa Mrs. Black.

-      Men vart ska vi kampa någonstans? Frågade Mary.

-      Vi ska kampa i en dal med en sjö där ni kan bada svarade Mrs. Black.

-      Men gå upp och packa, sen möts vi vid äppelträdet.

Marie gick upp för trappan och in i sitt rum.

Hennes rum var ganska fint, det stod en stor byrå på ena sidan och en säng på andra sidan.

Marie öppnade byrån och tog fram lite kläder, som hon la i sin väska. Sen drog hon fram en låda under sängen och rotade lite i den tills hon hittade det hon skulle. När hon packat klart allt så skuttade hon ner till badrummet, och borstade tänderna och tvättade sig, sen gick hon ut i trädgården där hennes ny tvättade kläder hängde. Hon drog på sig sin kjol och ett linne och ställde sig vid äppelträdet. Efter några minuter var alla klara.

-      Då ska vi se om alla är med ropade Mrs. Black.

-      Mary, David, Isabelle, Edward, Marie och Tom alla är här, bra fortsatte Mrs. Black.

-      Ska vi åka tåg dit ropade David oroligt.

-      Nej vi ska rida allihop svarade Mrs. Black.

-      Våra hästar står utanför grinden.

Hästarna var stora och hade bruna ögon förutom en som hade blåa.

-      Mary sätt dig på den bruna hästen där sa Mrs. Black och pekade.

-      David sätt dig på den svarta hästen där, Isabelle sätt dig på den fläckiga hästen där och Edward sätt dig på den svarta till höger.

-      Tom du och jag rider med den svart och vita hästen, då återstår det bara du Marie du får sitta på den vita hästen. Isabelle och Mary tittade avundsjukt på Marie. Jag satte mig på den vita hästen och det kändes som den trivdes.

-      Då ger vi oss iväg skrek Mrs. Black och gav sin och Toms häst en enkel snärt med handen och de försvann. Mary, Isabelle, David och Edward gjorde samma sak, Marie gav sin också en enkel snärt med handen och hon flög nästan iväg. Det kändes som om hon och hästen flög, men när Marie tittade ner såg hon att hästen sprang på marken.

-      Är alla med hörde man Mrs. Black ropa.

-      Ja skrek de tillbaka.

Sen stannade allt, och de var framme vid en dal.

Solen sken och fåglarna kvittrade.

-      Så vackert det är sa Mary till Isabelle.

-      Verkligen svarade Isabelle.

Mrs. Black tog fram ett nerpackat tält och sa

-      Kan någon hjälpa mig med det här?

-      Jag kan Mrs. Black jag kan ropade David.

Medans alla gjorde sitt så gick Marie ner till sjön.

Sjön var svart med en liten brygga i mitten. Marie satte sig på bryggan och böjde sig ner över vattnet.

-      Marie, Marie du får inte gå iväg sådär ropade Mrs. Black och kom springande mot henne.

-      Förlåt så mycket Mrs. Black, jag ska inte göra om det jag lovar sa jag.

Vi gick upp till tältet där Mary, Isabelle, Edward, David och Tom satt. Mary viskade något till Isabelle, Isabelle fnittrade lite över det Mary viskat.

-      Jag tänkte vi kanske kunde bada sa Mrs. Black.

-      Jaa ropade vi. Tom greppade tag i Maries hand och tillsammans sprang de ner till bryggan.

Alla barnen tog av sig alla kläder och stod där nakna.

-      Sisten i är ett rutet ägg skrek David och dök i vattnet.

-      Inte är det jag i alla fall ropade Edward glatt och gjorde ett magplask. Marie tvekade lite men sedan hoppade också hon i. Ingen tyckte det var pinsamt att vara naken förutom Mrs. Black eftersom hon var vuxen. Vi lekte lite med en boll som Tom hade sedan gick vi upp och torkade oss.

-      Jag går och fixar något att äta sa Mrs. Black och började gå mot tältet.

-      Gud vad roligt det är sa Isabelle efter ett tag.

-      Ja, eller hur sa Mary glatt.

-      Kan vi inte berätta historier sen ikväll? frågade Tom.

-      Ja, det kan vi. Dom gick upp till tältet och såg att Mrs. Black hade ställt fram mat på ett bord inne i tältet. Det blev köttpudding och mjölk.

-      Det var jätte gott Mrs. Black sa Marie blygt.

-      Tack Marie, så snällt av dig.

Hela eftermiddagen satt dom och pratade läste gjorde lite som de ville tills de skulle gå och lägga sig.

När de lagt sig i sina sovsäckar och släkt lampan viskade Edward

-      Nu kan vi väl berätta historier?

-      Ja det kan vi, får jag börja svarade Tom.

-      Okej viskade de andra.

-      Det var en gång en flicka som bodde på ett barnhem.

-      Hon vaknade och klädde på sig sedan gick hon ner till matsalen. Hon tyckte det kändes som om det skulle hända henne något alldeles speciellt.

Marie tittade förskräckt på Tom, men eftersom Tom inte kunde se henne så var det alldeles meningslöst.

-      Hon och hennes kompis åkte och kampade i bergen.

-      En natt hörde flickan en röst som sa Du ska dö, du ska dö.

-      Flickan blev väldigt rädd och sa det till sin kompis.

-      Sen efter några dagar hittade kompisen flickan död i sin sovsäck avslutade Tom allvarligt.

-      Har det här hänt på riktigt Tom? frågade Mary med sin pipiga röst.

-      Man vet aldrig svarade Tom.

-      Hoppas inte det viskade Marie.

-      Eller hur, det här var ju en läskig historia viskade Tom.

-      Jag skulle velat ha en kärleks historia istället sa Isabelle argt.

-      Jag kan berätta en om du vill sa Edward som tydligen var lite förtjust i Isabelle.

-      Okej viskade Isabelle glatt. Och så fortsatte de att berätta olika historier, men inte läskiga.

När alla hade somnat hörde Marie en röst som viskade

-      Marie du ska dö, du ska dö snart, snart.

Marie blev skräckslagen, Tom hade tydligen berättat en historia som var sann.

-      Du ska dö Marie Elisabeth Evans, ja det ska du viskade rösten igen.

Nästa morgon vaknade Marie av att Tom skrek

-      Marie din hand, den blöder.

Marie kände smärtan i handen och satte sig upp.

Mrs. Black kom in springandes med en handduk och ett bandage. Mrs. Black torkade av blodet på handuken och sedan virade hon in handen i bandaget.

-      Tack Mrs. Black viskade Marie.

Mrs. Black kände på hennes panna.

-      Du är väldigt varm lilla du, jag tror du får vila idag.

-      Alla ni sa Mrs. Black och pekade på Mary, Isabelle, David, Edward och Tom.

-      Ni får gå ut och leka medans jag hjälper Marie.

-      Men jag stannar kvar det är bättre om du håller koll på de, så kan jag hjälpa Marie sa Tom allvarligt.

Mrs. Black tvekade men sen gick hon ut med de andra barnen.

-      Vill du ha lite vatten? Frågade Tom försiktigt.

-      Ja tack Tom viskade Marie svagt.

Tom gick ut genom tältet för att hämta vatten.

När han kom tillbaka gav han Marie vattnet, sedan satte han sig bredvid henne.

-      Tom sa Marie stilla.

-      Ja, vad är det?

-      Du vet den där historien du berättade, det där med den där rösten.

-      Ja sa Tom förskräckt på Marie.

-      Jag tror jag hörde den igår sa Marie.

-      Va, menar du allvar Marie.

-      Jo den sa Marie du ska dö, du ska dö och efter ett tag sa rösten Marie Elisabeth Evans du ska dö snart, snart.

-      Men… Jag tror inte den menade dig viskade Tom.

-      Vem skulle den annars viskat till då, jag menar jag heter ju Marie Elisabeth Evans sa Marie.

-      Okej då men jag lovar att byta plats med Edward så han kan ligga bredvid Isabelle och jag bredvid dig.

-      Okej, lova viskade Marie.

-      Jag lovar.

-      Bra.

-      Men är det okej om jag går ut lite? Frågade Tom.

-      Ja, absolut jag tänkte också gå upp och tvätta mig…

-      Nej du ska ligga i sängen i alla fall en timme till, jag kan leta upp en Kalle anka tidning eller något sa Tom.

-      Nej tack, jag har en bok själv men jag känner mig mycket bättre. Marie gjorde ett försök att sätta sig upp men trycktes ner av Tom.

-      Men…

-      Inga men, du måste ligga i sängen sa Tom.

-      Okej då svarade Marie vresigt.

Tom gick ut och Marie letade upp sin bok.

Boken hette Maries drömmar av Lily Dragon.

Marie bläddrade fram till Kapitel ett. Marie.

Marie var en ytterst ovanlig flicka hon kunde drömma om en rosa elefant eller en ande. Hon bodde i ett stort radhus som var så fult att alla som bodde där nästan kräktes varje gång de såg det.

Marie bodde på sjätte våningen med sin pappa Oliver Evans. Varje natt så jobbade han. Marie gick inte i skola eftersom hennes pappa tyckte det var ytterst oklokt att lära sig saker. Så Marie satt och ritade varje dag istället.

Marie stannade där och satte ett papper i mellan.

Hon satte sig upp och tog fram sin klocka, det hade gått en timme nu. Marie gick upp och tvättade sig och kläde på sig, sedan gick hon ut.

Solen stekte och Mary och Isabelle låg och solade.

Edward, David och Tom spelade boll, medans Mrs. Black läste.  

-      Marie kom och lek med oss ropade Tom.

-      Åh, Marie mår du bättre sa Mrs. Black.

-      Mycket bättre.

-      Marie kom då ropade Tom igen.

-      Okej, okej jag kommer ropade Marie tillbaka.

Marie skuttade ner för dalen till pojkarna.

-      Hur mår du sa Tom när hon kom.

-      Alldeles utmärkt svarade Marie och blinkade år honom.

Tom såg alldeles förvirrad ut, men log ett osäkert leende.

-      Vi kör fotboll, ni mot oss sa David .

-      Okej, kör hårt Mar ropade Tom och sprang och tog bollen från Edward. Mar det var tydligen Maries nya smeknamn.

-      Vi kommer att vinna skrek Marie.

-      Nehej, det kommer vi ropade Edward tillbaka.

Det blev 1-0  till Marie och Tom.

-      Grattis sa Edward och dunkade Tom i ryggen.

-      Tack för en god match sa Marie glatt.

-      Japp, ska vi gå upp till de andra? Frågade Edward.

-      Ja, det gör vi svarade David.

Tillsammans gick de upp till de andra.

Solen hade precis gått ner och mörkret omslöt de.

-      Ska vi kanske tända en brasa föreslog Mrs. Black.

-      Jaa. Mrs. Black samlade ihop lite kvistar och gjorde det till en eld.

-      Så mysigt det är viskade Isabelle.

-      Eller hur, kolla in i lågorna det ser ut som figurer är bakom oss. Just precis som hon sa det hörde de steg.

-      Hi, ar di ni som stör ess viskade en röst.

-      Vad menar… du viskade Mrs. Black tillbaka.

-      Aha, pratar ni människospråk sade rösten vänligt.

-      Mm, det gör vi viskade Mrs. Black oroligt.

Personen klev fram i ljuset.

-      Jag heter Mitch, och jag kommer från min grotta i närheten. Mitch var kortväxt med en liten mustasch och en röd fluga.

-      Vad vill ni min käre Mitch? frågade Mrs. Black.

-      Hm, jo hm jag hm vet hm inte svarade Mitch.

Isabelle och Mary fnittrade.

-      Och vad tycker ni är så roligt mina damer viskade Mitch argt.

-      Inget fnittrade Mary.

-      Bra fnös Mitch.

-      Jo, föresten nu vet jag varför jag är här, jag söker en flicka här som heter Marie Elisabeth Evans sade Mitch.

-      Okej, men vad vill du henne? Sa Mrs. Black skarpt.

-      Jo jag skulle vilja eller min stam skulle vilja prata med henne om en viss sak som bara hon och lille Tom vet.

-      Och vad exakt är det de vet som inte vi vet? Frågade Mary argt.

-      Ursäkta men jag vill tyvärr inte prata med losers fräste Mitch.

-      Vad var det du sa? frågade Mary argt.

-      Då ska vi se Marie kan du komma med mig här sa Mitch och låtsades inte om Mary.

Marie gick långsamt fram till Mitch.

-      Var inte rädd min kära vän viskade Mitch och klappade henne på axeln.

-      Jag vill att du ska gå in i tältet och hämta dina grejor fortsatte Mitch.

-      Stopp ett tag, för det första ska Marie inte någonstans och för det andra kan man inte heta Mitch sa Mrs. Black.

-      Jo Marie ska hem till oss eftersom hon svävar i en liten fara hoho, och för det andra så kan man heta Mitch bland grott folk.

-      Marie gå in och packa din väska nu är du snäll sa Mitch lugnt.

Marie gick in tältet och satte sig ner på sovsäcken. Hon packade ner allt som hon haft med sig.

Just som hon skulle packa ner sina byxor hörde hon en röst

-      Marie du ska dö, snart ska du dö. Sedan blev allt svart.

-      Marie, Marie vakna ropade Tom.

Marie satte sig upp hon var alldeles svettig.

-      Hur mår du? Frågade Tom oroligt och gav henne ett glas vatten.

-      Jag hörde rösten igen svarade Marie lågt.

-      Jag tror det är därför du ska dit, jag tror de ska hjälpa dig.

-      Du har nog rätt sa Marie och reste sig upp.

-      Då är det dags att säga hejdå viskade Tom.

-      Du har varit min bästa vän på barnhemmet och kommer alltid att vara det sa Marie.

Tom gick fram till Marie och gav henne en stor kram.

-      Du måste lova mig att komma tillbaka sade Tom tårögt.

-      Jag lovar, på vänskap svarade Marie och tog Toms hand.

Sedan gick hon ut ur tältet till Mitch.

-      Bra då går vi väll sa Mitch glatt.

-      Men… sa Mrs. Black.

-      Men hon förstod att hon förlorat sin vilja.

-      Vi ses viskade hon och gav Marie en kyss på kinden.

-      Vi ses Marie sa Isabelle och Mary i mun.

-      Ja det gör vi sa Edward och skakade Maries hand.

David gav en lätt klapp på kinden sedan tog Mitch tag i hennes hand och de gick tillsammans ner till sjön.

-      Min båt ligger där sa Mitch och pekade på ett stort skepp på andra sidan.

-      Bor ni på ett skepp? Frågade Marie.

-      Ja för tillfället, men nu ska vi inte prata om mig och min båt utan om dig svarade Mitch.

-      Jag har hört en röst två dagar nu som har sagt Marie du ska dö, du ska dör snart sa Marie.

-      Jag vet, det är därför du ska komma och bo hos oss, vi har vår trollkarl Munk Fletcher som ska hjälpa dig och sedan har vi titan dörrar med ett tusen lås så ingen kan komma in sa Mitch.

Dom började närma sig båten.

-      Nu är vi framme sa Mitch glatt.

Utanför skeppet fans det två små hyddor.

-      Det där är vakthyddor sa Mitch och pekade på hyddorna.

-      Vi har en skyddsförtrollning precis några meter ifrån hyddorna och runt skeppet berättade Mitch.

-      Bra sa Marie.

-      Jag vet, men nu måste jag säga dagens lösenord viskade Mitch.

-      Mors gris ropade Mitch.

En liten dörr kom upp ur tomma intet.

-      Madam! sa Mitch och gjorde en gest åt mig att gå in.

-      Hi Mitch ar di ok? Frågade en av vakterna.

-      Je jag ar ok svarade Mitch.

-      Di här ar Marie fortsatte Mitch.

-      Madam hi sade vakten och kysste min hand.

-      Kom så går vi in viskade Mitch.

Dom gick över till båten där många hälsade på de.

-      Välkommen till Diamanten sade Mitch.

-      Tack, vad fint det är sa Marie.

Det var det också, på första våningen var det massa folk, alla hade fina kläder på sig och dansade.

I mitten av salen fanns det en stor guld trappa.

-      Ska vi gå upp en våning? frågade Mitch.

-      Okej svarade Marie.

På andra våningen var det ett sällskapsrum, där många satt och spelade poker och bridge.

-      Åh, Mitch ar du ok? Frågade en liten man som satt i en av sofforna.

-      Alldeles ok Morfin och di? Frågade Mitch.

-      Vem ar hin? Frågade Morfin och pekade på Marie.

-      Dit har ar Marie svarade Mitch.

-      Aha, madam Evans sade Morfin.

-      Säg si viskade Mitch.

-      Si sade Marie.

-      Ja mer alldeles ok sa Morfin eftertänksamt.

-      Bro, att di mer ok sade Mitch.

-      Ja undrar vet di var Munk ar? Frågade Mitch.

-      Ja hen ar i sitt hytt svarade Morfin.

-      Tack Morfin sade Mitch, och började gå mot en dörr.

Mitch öppnade dörren och inne i rummet satt en lång man med långt svart skägg.

-      Det här Marie är Munk sa Mitch.

-      Åh, käre Mitch vad vill du nu då? Frågade Munk.     

-      Jo, jag har Marie med mig, du vet flickan sa Mitch.

-      Bra, då har jag en lektion med henne imorgon sa Munk.

-      Okej, då ska vi inte störa hejdå Munk sade Mitch.

När de gått ut sade Mitch

-      Nu ska du få på dig lite andra kläder, och sedan går vi ner till matsalen och äter.

-      Men jag har lite kläder i min ryggsäck sa Marie och började rota i ryggsäcken.

-      Du ska få fina kläder, som tillexempel en vacker klänning med broderier.

-      Okej sa Marie nyfiket.

-      Du kommer få hjälp av Milan här sa Mitch och pekade på en vacker liten dam.

-      Min´ namn ar Mylin men kalla mig Milan sade hon.

-      Marie sa Marie och skakade Milans hand.

-      Kom sa går vi ti stora klädrummet sa Milan och tog tag i min hand.

-      Vi syns vid matsalen Marie sade Mitch sedan blev allting svart.

Marie öppnade ögonen och såg att hon stod i ett stort rum med många speglar och garderober.

-      De har ar klädrummet sade Milan.

-      Fint sa Marie.

-      Vad se di?

-      Uh fint sa Marie osäkert.

-      Aha, fint ja de ar fint.

-      Di ska ha pi di en klänning.

Milan öppnade en av garderoberna, inne i garderoben fanns otroligt många klänningar. Milan plockade ut en vit klänning med röda broderier.

-      Ar din fin? Frågade Milan.

-      Ja svarade Marie.

-      Bra, då fur di testa din sade Milan och drog av Maries tröja.

-      Sådär sade Milan när hon fått på den på Marie.

-      De här blir fint sa hon och öppnade ytterligare en garderob.

-      Di måste ho ett par skor sa Milan och tog fram ett par röda klack skor.

-      Sitt dem på di sa hon.

-      Okej sa Marie och satte på sig skorna.

-      Di måste också hi lite smink och ja måste fixa ti dit hår sa Milan och öppnade en, en gång en garderob.

-      Di får ha lockigt hår och röda läppar med lit mascara.

-      Okej sa Marie tyst, det vara bara att lyda henne.

Milan satte sig och gjorde något med fingrarna och vips så hade Marie lockigt hår.

-      Också var dit smink sa hon och tog fram en mascara och ett rött läppstift ur en byrå intill.

Milan målade Maries läppar och ögonfransar tills hon sa

-      Ni räcker dit nog, vi går ner till matsalen.

Milan grep tag i min hand och allting blev svart igen.

-      Vi ar framme nu viskade Milan.

Marie öppnade ögonen igen och såg att massa folk tittade på henne sedan sade en välbekant röst

-      Detta ar Marie Elisabeth Evans som vi ska hjälpa.

-      Jaa ropade alla.

Musiken satte igång och Milan släppte Maries hand.

Marie gick långsamt ner för den stora guldtrappan till salen, som nu var en matsal.

-      Välkommen Marie, hoppas di kan trivas här sade en liten pojke vid ett bord.

-      Tack sa Marie blygt.

-      En man reste sig upp och tog tag i Maries hand, och tillsammans gick de fram till hennes plats.

-      Ja heter River viskade han.

-      Okej viskade Marie tillbaka.

-      Åh, käre Marie se roligt at ha di här sa en av gubbarna de gick förbi.

Marie bara vinkade.

-      Här ska di sitta madam sade en kypare.

-      Okej sade Marie och satte sig på en stor brons stol.

Bredvid henne satt Munk och River, och mitt i mot henne satt en stor tjock kvinna och Milan.

Och längst bort i salen satt Morfin och vinkade åt henne.

Men ingenstans syntes Mitch, Marie hade bara hört hans röst.

Men efter ett tag kom Mitch in i matsalen och satte sig på den största stolen av de alla.

-      Välkommen ti oktober festen Marie sade han och blinkade åt mig.

Alla blev tysta och Marie förstod att hon skulle prata.

-      … Tack… sa Marie blygt.

Sedan började hela festen.

-      Vill di ha in öl ropade en pojke i sexton års ålder.

-      Nej tack ropade Marie tillbaka.

-      Vill di ha ett glas squash juice istället ropade pojken.

-      Okej ropade Marie.

Pojken kom med ett glas fyllt med en orange vätska som tydligen var squash juice.

-      Varsågod Marie sa han och ställde ner glaset framför henne.

-      Tack sa Marie och smuttade lite på juicen.

-      Den var jätte god sa Marie och hon menade det.

-      Tack.

En kypare kom fram med ett stort fat fyllt med kyckling och potatis.

-      Vill di ha? Frågade han.

-      Ja tack svarade Marie och lade upp lite på sin tallrik.

-      Madam sade kyparen och bugade sig.

-      Så snälla alla är mot mig viskade Marie till Munk.

-      Alla vill ju dit bästa viskade Munk tillbaka.

Dom åt flera rätter tills de höll på att spricka.

-      Nu ar ja vildigt mätt sa kvinnan och rapade.

-      Hur understår di dig kvinna sa River argt.

-      Värden ar fri sa kvinnan till svar.

River fnös.

-      Det där är Mrs. Smith viskade River och pekade på Mrs. Smith.

Efter maten gick alla upp en trappa för att spela poker.

Men det var bara Marie och Munk som inte var med.

Eftersom Munk ville hjälpa henne så mycket som möjligt så började de att titta på hennes drömmar.

-      Vi börjar med att titta på dina drömmar sade Munk.

Han tog fram en ganska stor skål fylld med vatten.

-      Säg mig vad exakt sa rösten? Frågade Munk.

-      Han sa du ska dö, du ska dö snart, snart sa Marie.

-      Du ska dö Marie Elisabeth Evans, ja det ska du fortsatte Marie.

-      Hm… ja de låter rätt sa Munk eftertänksamt.

-      Vad menar du?

-      Jo jag kände den flicka som blev utsatt för rösten, du kanske har hört historien om en flicka som hörde en röst när hon var uppe med sin kompis i bergen och nästa dag så hittade kompisen henne död i sin sovsäck berättade Munk.

-      Va, menar du allvar?

-      `Ja det gör jag.

-      Men nu ska vi titta på dina drömmar, eftersom flickan inte fick titta på sina drömmar dog hon fortsatte Munk.

-      Så du menar att om jag tittar på mina drömmar så behöver inte jag dö? Frågade Marie glatt.

-      Nja, det är lite mer komplicerat, att titta på dina drömmar kan hjälpa dig att leva tills du dör som gammal.

-      Aha okej sa Marie.

-      Kan du stoppa dit huvud i vattnet? Frågade Munk.

Marie gjorde som han sa.

-      Eden skall vaka över ditt huvud, guden skall skänka sin själ till dig och slutligen ska jag Munk Fletcher ge dig mitt beskydd sade Munk viftade med en stor grå stav.

 Marie såg en pojke sitta på en bänk.

Hans hår var svart och han hade en lång svart kappa på sig.

Marie du ska dö, du ska dö snart, snart sade pojken.

Pojken pratade i något som såg ut som en mikrofon.

Du ska dö Marie Elisabeth Evans, ja det ska du.

Sedan blev allt svart och Marie slungades bakåt och slog i väggen.

-      Hur gick det sa Munk och lyfte upp henne.

-      Jag är oskadd sa Marie.

-      Bra, vad såg du? Frågade Munk.

-      Jag såg en pojke som satt på en bänk och sa exakt det jag hört två gånger nu svarade Marie.

-      Okej, men vi syns imorgon.

-      Ja det gör vi god natt Munk sa Marie och bugade sig.

-      God natt Marie sa Munk lugnt.