Håller på med ett skäck manus om en flicka som blir psykiskt(?) sjuk och börjar mörda folk med nålar, genom att plocka ut deras ögon och stoppa i burkar...=P
Hoppas ni fattar, Manus är inte en berättelse^^

Scen 1. Mamman och Pappan bråkar om vårdnaden om Marlene.

Mamman(skrikandes): Jag skulle ha henne den här helgen!

Pappan(argt): Vi hade bestämt att jag skulle ha henne hela den här veckan.

Marlene kommer ner till dem.

Marlene(med späd röst): Jag skulle faktiskt vara hos mamma.

Pappan smäller igen dörren.

Scen 2. Fem år senare.

Marlene sitter på sitt rum och syr.

Mamman kommer in och sjunger Ja må hon leva och ger henne två paket.

Marlene öppnar paketen.

Marlene: Tack, men varför slog pappa in min gamla nalle.

Mamman(suckar): Jag vet inte, han saknar kanske dig.

Marlene: Men varför lämnade han oss då?

Mamman kramar om Marlene och lämnar rummet.

Scen 3. Marlene tittar på nålar utanför en affär.

Mamman kommer rusande(det regnar) och drar henne därifrån.

Mamman: Du har redan nålar så det räcker, jag börjar ju bli orolig om du håller på att bli kriminell.

Marlene(tittar ner i marken, ögonen lyser röda, men ingen ser): Jag är inte kriminell(väsande).

Scen 4.

Marlene sitter vid datorn och kollar in olika nålar och vapen.

Hon reser sig plötsligt och tar fram sina fingerborgar.

Hon trär de på lång fingret och pekfingret.

Marlene(viskandes): Döda pappa.

Det är natt.

Scen 5. Hon låser upp dörren hos sin pappa och dörren knarrar svagt.

Marlenes ögon lyser röda.

Hon hittar pappan sovandes i sin säng.

Marlene går mot sängen med fingerborgsfingrarna pekandes mot pappan.

Marlene: Var inte rädd pappa.

Fingerborgarna fäller ut två långa spetsiga nålar och hon går sakta mot sängen.

Lyfter upp Pappans ögonlock med två fria fingrar och ser plötsligt hur Pappan vaknar upp i panik.

Marlene hugger till med nålarna, ögonen fastnar på nålarna.

Marlene(skrattandes) drar fram en burk ur sin ficka och ploppar ner ögonen i burken och skriver med fin skrivstil sin pappas namn.

Scen 6. Mamman: Marlene lyssna på mig din pappa är död.

Marlene skrattar.

Mamman(panikslagen): Detta är inte kul Marlene, vad är det du skrattar åt?

Hon springer ifrån bordet och ringer.

Marlene lyssnar inte utan hon smeker sina fingerborgar och ler hånfullt åt sin mamma.

Mamman kommer in i rummet(pratar fortfarande i telefonen).

Mamman: Jag vet inte om hon behöver gå till Psykoterapeuten.

Mamman: Hon skrattade när jag berättade om John.

Mamman(nickandes): Okej tack så mycket då.

Marlene lämnar tvärt rummet.

Mamman(ropandes): Marlene det är skola imorgon bara så du vet.